Jag spottar ur mig idéer till blogginlägg efter att jag har varit ute och sprungit. Jag antar att det har med att göra att jag får mer tid till att tänka på ingenting. Det är nog faktiskt ett av få tillfällen när jag kan släppa allt och bara fokusera på vad som finns omkring mig. Igår var en sån där dag när jag sköt upp träningen till efter tvätten var klar, och då var jag bara trött och osugen. Jag hade i stort sett bestämt mig för att strunta i det och velade mellan att skippa träningen helt och att ge mig ut för att springa ett par km. Men så tänkte jag att va tusan, jag sitter ju bara här. Och de löprundorna är oftast de bästa. Igår gjorde jag milen igen och sprang i mål på kortare tid än sist, minus 1min 32 sek.
Det här med träning är för mig ett konstigt fenomen! Jag är något så obotligt lat, så jag får verkligen släpa mig ut i spåret eller till gymmet varje gång jag tränar. Men jag vet ju om hur många fördelar träningen ger mig. Jag får mycket mer sällan ont i huvudet, som sagt kopplar jag av, det är så otroligt skönt att springa och bara titta ut över åkrarna och kryssa lite mellan små söta lamm och långsiktigt sett kommer jag ju hela tiden lite närmare den där drömkroppen också, om jag bara kunde sluta äta kakor varje dag. Men alla de där sakerna glömmer jag så lätt bort innan jag kommer ut, det är som med myggen och sommaren. Under vinterhalvåret tänker man inte så mycket på dem liksom.
Jag trodde hela poängen med att springa och träna var att man då kan fortsätta äta kakor med gott samvete?